wordscomeseasily

Det är just nu i denna stunden som det mesta rinner ur mig. Som alla känslor som jag känner och inte känner ger sig till känna i ord som jag inte hinner bekräfta. Ni skulle bara se hur många block och papper det finns med ord som inte betyder ett jävla skit, en fantasi som blir till två som blir till en hel text om en människa som inte existerar. Det är det som är så svårt när man skriver.
Att hålla distans.
Vad är jag och vad är påhitt? Vad vill jag att ni ska veta och vad hittar jag på? Är allt bara ett falskt rop på hjälp eller ord som fläker ut mitt hjärta och skriker att ni ska ta hand om det?
Oftast är det inte så. Ni behöver inte tro att det gör ont. Det har jag slutat med för så länge sen.
Men just denna tiden. Just nu blir allt misär och tragi, novellen slutar med död och inlägget med hjärtan som blöder men i verkligheten går jag och lägger mig med ett leende på läpparna. "Ha, jag lyckades lura er igen"
Lura. Lurade. Luras.
Tro inte på allt för allt är inte sanning.
Allting är ett spel och alla kommer vi förlora. Idag drog du kanske det högsta kortet. Imorgon kommer du få stå för alla straffslag.
Drömmen återstår.