blaha
Till sist försöker jag säga att jag inte orkar mer. Jag vill så gärna ligga på din arm igen men det kommer aldrig mer att ske. Försöker förklara att det inte fungerar, att du är du och att vi inte finns, och att ingenting någonsin kommer bli som du vill och önskar.
Ser dig i ögonen och drömmer om att du har en hand runt min midja. Det är så lätt att önska innan man ser den önskan gå iväg med en annan tjej i handen. I tanken ber jag dig kyssa mig men nöjer mig med att känna att du finns, att du faktiskt ville att jag skulle vara med ikväll. Önskar att det skulle finnas en riktig anledning, att du skulle höra av dig och säga att det var så mycket än det simpla skämt vi pratade om.
”vågar inte ge av mig själv”
”inte jag heller”
Blundar och tror att jag ser dig i ögonen. Hoppas att du inte ser mig när vi går förbi varandra på en ensam väg bort från här. Snälla, låt allt komma igen.
Igen.
Igen.
Igen.
